Kromosom translokationer: Information för patienter och föräldrar

Denna informationskrift berättar vad kromosomtranslokationer är, hur de nedärvs och när de skapar problem. Denna information är utformad att användas tillsammans med samtal med Din läkare eller med genetiska specialist.

Vad är en kromosomtranslokation?

För att förstå vad en kromosomtranslokation är, krävs lite bakgrundskunskap om gener och kromosomer.

Gener och kromosomer?

Våra kroppar är uppbyggda av miljontals celler. De allra flesta cellerna innehåller en komplett uppsättning av gener som ungerar som instruktioner som reglerar vår tillväxt och hur våra kroppar ska fungera. Generna är också ansvariga för många av våra ärftliga egenskaper såsom ögonfärg, blodgrupp och längd. varje cell finns det tusentals gener och vi ärver alltid två kopior av varje gen, en från vår mor och en från vår far. Det är därför vi ofta har drag från båda våra föräldrar.

Generna är organiserade i små trådlika strukturer som kallas kromosomer. Vanligtvis så har vi 46 kromosomer i varje cell. En uppsättning av 23 kromosomer ärver vi från vår mor och den andra uppsättningen av 23 kromosomer ärver vi från vår far. Detta får till följd att vi har dubbla uppsättningar av 23 olika kromosomer, kallade de 23 kromosomparen. Kromosomerna och därför generna består av en kemisk substans kallad DNA.

Kromosompar nummer 1 till 22 ser likadana i både kvinnor och män, och kal las autosomer. Det 23:e paret , könskromosomerna, skiljer sig åt mellan män och kvinnor. Det finns två typer av könskromosomer: X-kromosomen och Y- kromosomen. Kvinnor har två X-kromosomer (XX) och män har en X-kromosom och en Y-kromosom (XY). En kvinna ärver således en X-kromosom från sin mor och en från sin far. En man lämnar alltid sin enda X-kromosom till sin dotter. En man ärver en X-kromosom från sin mor och sin Y-kromosom från sin far. På bilden ovan kan du således se att kromosomuppsättningen härstammar från en man, då könskromosomerna är XY.

Det är viktigt att vi har rätt mängd kromosommaterial i cellen, eftersom generna (som instruerar cellerna i kroppen) sitter i kromosomerna. Att ha förlorat en bit av en kromosom, eller ha för mycket kromosommaterial , kan resul tera i inlärningssvårigheter, utvecklingsförsening och andra funktionshinder hos den som har det.

Vad är en translokation?

En translokation innebär att det finns en ovanlig fördelning av kromosomerna. Detta kan hända genom:

1. en förändring har uppstått när ägget eller spermien bildades före befruktningen.
2. en kromosomförändring har nedärvts från modern eller fadern.

Det finns två valiga typer av translokationer: Reciproka translokationer eller Robertsonska translokationer.

Reciprok translokation

En reciprok translokation uppstår när två fragment bryts av och byter plats på två olika kromosomer. Detta illustreras i Bild 3.

Robertsonska translokationer

En Robertsonsk translokation uppstår när en kromosom binder till en annan. Bild 4 visar en Robertsonsk translokation mellan två olika kromosomer.

Varför uppstår translokationer?

Även om 1 person på 500 bär på en translokation, så vet vi fortfarande inte hur de uppstår. Vi vet att kromosomer verkar gå av och bindas ihop ganska ofta under bildandet av ägg och spermier före befruktningen, och att detta i vissa fall kan leda till problem. Detta är händelser som sker utan att vi kan kontrollera eller påverka dem.

När leder translokationer till problem?

I de båda exemplen illustrerade i bilderna så har inget kromosommaterial förlorats eller tillkommit. Detta kallas en balanserad translokation.

En person som bär på en balanserad translokation påverkas vanligtvis inte av den och är ofta omedveten om den. Den enda tidpunkt när den kan spela roll är om bäraren ska skaffa barn. Detta på grund av att bärarens barn kan få ärva vad vi kallar en obalanserad translokation.

Obalanserade translokationer

Ifall någon av föräldrarna bär på en balanserad translokation så finns möjligheten att deras barn kan ärva en obalanserad translokation där det finns tillskott och /eller förlust av kromosommaterial.

Ett barn kan också födas med en translokation även om föräldrarnas kromosomer är helt normala. Denna förändring kallas ”de novo (från latinet) eller ny förändring”. I dessa fall är det låg sannolikhet att föräldrarna får ytterligare barn med samma eller någon annan translokation.

Ett barn som har en obalanserad translokation kan få inlärningssvårigheter, utvecklingsförsening och andra funktionshinder eller hälsoproblem. Svårighetsgraden av de komplikationer som uppstår genom kromosomförändringen beror på vilken eller vilka kromosomer som är involverade och omfat tningen av förlusten el ler ti l lkomsten av kromosommaterial. Detta beror på att vissa delar av kromosomerna är mer viktiga än andra.

Om en förälder har en balanserad translokation kommer hans eller hennes barn alltid att ärva den?

Inte nödvändigtvis, det finns flera möjligheter vid varje graviditet:

• Barnet kan ärva helt normala kromosomer.
• Barnet kan ärva samma balanserade translokation som sin förälder och i de flesta fall inte ha några problem på grund av translokationen.
• Barnet kan ärva en obalanserad translokation och födas med varierande grad av utvecklingsförsening, inlärningssvårigheter och andra funktionshinder.
• Graviditeten slutar i missfall.

Det är därför fullt möjligt för en person som bär en balanserad translokation att få helt friska barn, och många får det också. Dock är sannolikheten för en bärare av en balanserad translokation lite större att få ett barn med någon form nedsättning än vad det är för det stora flertalet. Graden av de komplikationer som kan uppstå beror på typen och omfattningen av translokationen.

Undersökningar av kromosomtranslokationer

Det finns genetiska undersökningsmetoder för att kunna ta reda på om en person bär på en translokation. Från ett vanligt blodprov analyseras blodet vid ett genetiskt speciallaboratorium som undersöker kromosomuppsättningen. Detta kallas karyotypering. Det är också möjligt att under en graviditet undersöka om fostret bär på en ranslokation. Detta kallas fosterdiagnostik och är kanske något du skall diskutera med en genetisk specialist (mer information om detta finns broschyren Vad är en genetisk undersökning?).

Hur är det med andra familjemedlemmar?

Ifall man finner en translokation, så kan bäraren eller dess föräldrar vilja diskutera detta med andra familjemedlemmar. Då finns det möjlighet för dessa att lämna ett blodprov och ta reda på om de är bärare av translokationen. Detta kan vara speciellt viktigt för familjemedlemmar som redan har barn, eller planerar att skaffa barn i den nära framtiden. Ifall de inte bär på en translokation så kan deras barn inte heller ärva den. Bär de på en translokation så kan de bli erbjudna fosterdiagnostik under graviditeten för att ta reda på om fostret bär på translokationen.

Det är inte ovanligt att en man tycker att det är svårt att berätta för andra familjemedlemmar att man bär på en translokation. Man kan oroa sig över att de orsakar problem i familjen. I vissa familjer har det gått så långt att människor har förlorat kontakt med sina släktingar och känner att det är jobbigt att kontakta dem. Specialister i Klinisk Genetik har god erfarenhet av att ar beta med familjer i denna typ av situationer och kan erbjuda hjälp med att diskutera med andra familjemedlemmar.

Att komma ihåg

• Människor som bär en balanserad translokation är oftast helt friska. Det enda tillfälle när problem kan uppstå är när de försöker skaffa barn.
• En translokation ärvs antingen från föräldrarna eller uppstår i spermien eller ägget innan befruktningen.
• En translokation kan inte påverkas – den finns för hela livet.
• En translokation är inte något som "smittar". Translokationsbärare kan till exempel vara blodgivare.
• Människor känner ofta skuld eller skam över att något som en balanserad translokation går i släkten. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är någons fel och att ingen har gjort något för att denna situation har uppstått.

Mer Information

Detta är endast en kortfattad information om kromosom translokationer. Mer information kan du få på Socialstyrelsens hemsida, om små och mindre kända handikappgrupper www.socialstyrelsen.se/smkh eller från din regionala genetiska enhet. Dessa finns på Universitetssjukhusen enligt nedan:

Södra sjukvårdsregionen:

Genetiska kliniken
Universitetssjukhuset i Lund
221 85 Lund
Tel: 046-17 33 62
Fax: 046-13 10 61

Sydöstra sjukvårdsregionen:

Kliniskt genetiska avdelningen
Universitetssjukhuset i Linköping
581 85 Linköping
Tel: 013-22 31 27
Fax: 013-22 31 60

Västra Götalandsregionen:

Klinisk Genetik
Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Sahlgrenska
413 45 Göteborg
Tel: 031-343 44 14 / 031-343 42 06 (sekr)
Fax: 031-84 21 60

Stockholmsregionen:

Kliniskt genetiska avdelningen
Karolinska Universitetssjukhuset
171 76 Stockholm
Tel: 08-517 724 72
Fax:08-32 77 34

Uppsala Örebroregionen:

Klinisk Genetik
Rudbecklaboratoriet
Akademiska barnsjukhuset
751 85 Uppsala
Tel: 018-611 59 40
Fax: 018-55 40 25

Norra sjukvårdsregionen:

Klinisk Genetik
Laboratoriemedicin, byggnad 6M, 1tr
Norrlands Universitetssjukhus
901 85 Umeå
Tel: 090-785 2819 (sekr)
Fax: 090-12 81 63

Genetiska patientföreningars paraplyorganisation:

Sällsynta diagnoser Ett riksförbund för små och mindre kända handikappgrupper
Sällsynta diagnoser
Box 1386
172 27 Sundbyberg
Tel 08-764 49 99
Fax 08-546 40 494
www.sallsyntadiagnoser.nu/

Nätverket för ovanliga Kromosomavvikelser
www.noc.to

Credits

Detta arbete är finansierat av EuroGentest, ett EU-FP6 stött NoE, kontraktnummer 512148.

April 2008

Översättning till svenska: Josef Davidsson och Ulf Kristoffersson, Genetiska kliniken, Lund, www.skane.se/usil/klingen

Last changed: 2008-11-07